Patientmöten och pappersexercis

Skandinavisk samfunnsmedisin - Patientmöten och pappersexercis d PatientmOten och pappersexercis -en oktoberdag på vårdcentralen Strandbjorket i Vå•xjo « V aknar till en alldeles vanlig måndag i borjan av oktober 2001. Det ar gråvader, men varmt for årstiden. På cykeln mot jobbet vaknar jag till ordentligt. Stam.peluret halsar mig valkommen.» AV CHRISTER PETERSSON Arbetsdagen borjar med kollegial morgonsamling. Spridda rapporter och planer infor veckan. Vår ST-lakare berattar om en 20-årig sprutnarkoman, som hon fått god kontakt med och som vill ha henne som huslakare. Vi diskuterar mojligheter, problem, provtagningsrutiner, smittrisker. Kollega N. berattar att han stack sig på en kanyl i hak tet for en knapp månad sedan, nar han sydde ett sår på en ung man med hepatit-C. N kanner viss oro for smitta. Det ar bara nå.got år sedan en kollega på en annan vårdcentral i staden in.sjuknade i en fulminant hepatit C efter en sådan handelse, men sådant ar forstås mycket ovanligt. Åndrad telefontid Efter morgonmotet 45 minuters telefontid. Just nu ar ruti.nen den att vi doktorer ringer upp forbokade patienter. Be.tydligt lugnare an oppen telefontid, som vi hade tidigare. På en timma kunde jag då ha 20 telefonsamtal. Nu blir det sex, sju samtal på 45 minuter plus några samtal till distriktssko.terska. Bra for det enskilda samtaler! Dåligt for den som inte får tid. Tyvarr ett uttryck for vår forsamrade tillgang.lighet under senare år. På tråden idag: Olof94 år med skarpare minne an jag sjalv. Han lider sedan mer an tio år av en spinal stenos som lång.samt får benen att tvina bort. For hund rade gången undrar han om jag inte har något botemede!. Nej, inget botemede! idag heller! Ortopeden avbojde operation for åtta år sedan. Jag har gjort en del for att underlatta hans vardagsliv, bland annat hjalpt honom att skaffa en permobil, som gett honom hygglig aktionsradie i stan. Han ar nojd med sitt fordon, nojd med sitt boende. Idag vill han aven diskutera sin dåliga mage och sin allmanna trotthet. Det gungar standigt Svea 82-år vill tala om sin yrsel och sin forlamande trotthet. Redan for två, tre år sedan hade hon nått bottenlage. lnget kunde bli samre, men for varje kontakt sedan dess har hon bli vit allt yrare och allt trottare. For en dryg månad sedan traffade jag henne i full aktion på stadsbiblioteket. Hon gick med kapp, men rorde sig snabbt och målmedvetet och lamnade tillbaka en hel kasse med hocker. Jag ar alldeles overtygad om att hon ar mycket trott och mycket yr samti.digt som jag inte alis forstår.Jag har gjort alla rimliga och en del orimliga undersokningar, har provat flera olika SSRI utan minsta effekt, har behandlat med B12 och på begaran Torecan utan effekt. Hennes yrsel ar av det diffusa slag som så många gamla lider av och dar utredningar aldrig ger nå.got och dar verksamma behandlingsmede! saknas. Ett av de otaliga tillstånd, dar jag som personlig doktor måste stod ja patienten i detta att acceptera, utharda och ibland gora nå.got bra av en svår situation. Har stalls min professionalitet på sin spets. Svea har idag inget egentligt nytt att komma med. Jag har sjalv inget nytt att saga, men jag vet att det ar viktigt for henne att få ringa. Trots min maktloshet ar jag en livlina eller en fast punkt i hennes gungande varld. Den tanken hjalper mig att saga en del uppmuntrande saker, nar samtalets formaliteter ar avklarade. Hjarntumor avskrevs Så ringer jag rakt ut i den smålandska algskogen, dar en 55.årig man står på pass och vantar rontgenbesked angående sin onda axel. Han blir inte mycket klokare av beskedet (hur ofta blir man det?), men jag kan ge honom några kon.kreta behandlingsforslag, som han ar nojd med. Nasta sam.tal går till en mobil på ett fastighetsbolag, dar en man med panikångest går omkring och ar nastan lycklig over att hans ångest ar så mycket mindre an i som ras. Då sokte han akut på mottagningen med ett fullt utvecklat hyperventila.tionssyndrom. Kandidaten som jag handledde den veckan var skarrad. Patienten såg verkligen mycket dålig ut och di.verse svåra somatiska tillstånd från hjartinfarkt till hjarntu.mor kunde overvagas. Min fortrogenhet den gången ledde till diagnosen, utan onodiga diagnostiska slingerbultar. Zo.loft hade utmarkt effekt. Idag diskuterar vi dosen och det nast in till omojliga att komma till hos psykolog. Just nu gor det honom inte så mycket, eftersom han mår battre an på åratal. Det blir ytterligare några samtal. Under telefontiden bara ett par avbrott idag; En kvinna med intermittent formak.sflimmer, som min sjukskoterska tagit EKG på efter el.konvertering. Nu regelbunden sinusrytm. Jag hade rankt slappa in henne en minut mellan två telefonsamtal och meddela resultatet. Det blir sju minuter eftersom hon har samlat på sig en rad frågor, som hon inte har fått besvarade på lasarettet. Jag borde haft en snabb återbesokstid att er.bjuda henne. Det har jag inte. Istallet får jag knapra på den dyra telefontiden. Nasta avbrott: 75-årig kvinna med astma, latt karlkramp och diabetes. For andra gången har hon fått en ilsken vas.kulir med smartsam sårbildning på ena benet. I samråd med hudlakare har jag satt in Imurel och Prednisolon. Nu ar hon hos distriktsskoterskan for såromlaggning och vill samtidigt ha sin influensaspruta. Finns det några kontrain.dikationer? Nej ! Jo forresten jag måste nog kolla. Det tar ytterligare några minuter som inte finns. Influnsavaccina.tion ar OK! Kanske lite samre tillslag på grund av den im.munosupprimerande behandlingen. lnez planterar lokar Till kaffer kommer jag sent som vanligt och startar foljakt.ligen dagens mottagning tio minuter forsenad. Inez 81 år blir andå glad over att se n:iig. Hon har sin spinala stenos och UTPOSTEN NR.l • 2002 Christer Petersson trivs på sin mottagning i Viixjo, som ligger i landskapet Småland, i sodra Sverige. sin fladdriga oroskansla i brostet, som måhanda vid något tillfalle varit uttryck for en lattare hjartsvikt. I ryggen blir hon bara samre och samre. Åndå har hon satt hundratals nya lokar i tradgården under helgen: -Or kar du det alldeles sjalv? -Javisst! -Men du har ju svårt att gå !angre an 50 meter i raget for din rygg? -Det ar skillnad på tradgårdsarbete och promenader! Efter den inledande symtomgenomgången vander alltså samtaler och vi kommer in på sådant hon kan gora trots sina besvar från rygg och hjarta. Nar hon lamnar mottagningen ser jag henne med andra ogon an nar hon kom. Olosliga svårigheter har blivit begransade mojligheter. Det kanns latt att dela hennes langtan efter vårens liljor och tulpaner och hon behover inte en enda ny medicin. Istallet kan vi minska hennes Sparkai till Sparkai mite. Hjartbok och trygghet B-E som fyllt 70 år ar pensionerad mil i tar. Han har haft två infarkter och by-passopererades akut for drygt ett år sedan. Forsamringen skedde strax efter ett rutinbesok hos mig. PASIENTMOTEN OCH PAPPERSEXERCIS a Nar han blev dålig fanns jag inte på vårdcentralen. Han vet att jag inte ar dar alla dagar, men varje gång vi traffas måste han påminna mig om att jag inte var på plats. B-E ar i stort behov av trygghet, fasta rutiner och tata kontroller. Nu har han fått en hjartbok, som manar till tata kontroller och rap.porter till kardiologen i Lund. Det passar honom precis! Sjalv har jag har svårt for hjartbocker och kolesterol prover två, tre gånger per år. Sarskilt om patienten redan står på maximal behandling och forvantas gora så vad koleste.rolvardena an visar! En patient av B-E:s sort kommer idag inte undan fyra, fem kardiovaskulara rutinpreparat trots symtomfrihet. Jag vet att han behover stod for sina medici.ner och sin hjartbok. Jagnger honom det stodet och hoppas att det ar till nytta -inte bara psykologiskt. Så olika patienter Inger ar snart 59 år. Hon cyklar till jobbet på skolbespis.ningen varje dag. Det blir 12 km tur och retur. Två dagar i veckan går hon på hårdjympa. Åndå har hon gått upp lite i vikt och hennes blodtryck kraver en något hogre dos Reni.tec an tidigare. Men hon mår utmarkt och som vanligt tja.nar jag in 15 minuter i mottagningsprogrammet darfor att allt går så latt med henne. Mot slutet av dagen iir Christer ganska trott. De dar intjanade minuterna forlorar jag om edel bart i gen på Eva 82 år. Hennes maculadegeneration gor att hon fått allt svårare att rora sig i stan trots sin rollator. Till rorelsepro.blemen bidrar hennes andfåddhet, som enligt utredning varken ar astma, KOL eller hjartsvikt. Andfåddheten har bli vit mycket varre och hennes heshet har tilltagit och hen.nes låga ryggsmartor ar praktiskt taget outhardliga. Korti.sonspruten i ryggen forra gången hjalpte inte ett dugg! Hon ar starkt klagande i sin framtoning, men jag vet att hon har ett gott grundfortroende for mig och jag forsoker hitta en inkorsport aven idag. Hennes heshet avtar under samtaler och jag glommer rentav att undersoka stambanden, men jag kommer inte undan en rontgen av ryggen. Och det ar kanske till och med befogat. Hennes man dog i ett myelom for snart tio år sedan. Den gången satte jag diagnosen på ett ganska tidigt stadium tack vare en rontgad landrygg. Eva ar nojd med att få rontgas och hon glommer de andra proble.men, som jag inte har lost denna gången heller. Lofte om tio minuter Anna-Lisa ar trogen kund på mottagningen. Hon plågas av en ångest som an kallar sig magont an hal sont, yrsel eller nå.got annat. Idag ar det halshesvar. Sjukskoterskorna vet hur det forhåller sig. Hon har fått lofte om tio minuter och inget annat an halnsen. Jag undersoker henne lugnt och samtalar _nunder tiden. Hon kanner sina nerver och ar nojd med de PASIENTMOTEN OCH PAPPERSEXERCIS a lugnand. beskeden. Vi talar visst om annat an halsen, men vi håller tiden och skiljs med omsesidig respekt for granserna. Forr trodde jag att man kunde åstadkomma stora, omval.vande ting med patienter som Anna-Lisa. Det tror jag inte !angre. Men jag vet att man kan gora små och ibland viktiga saker. Det nojer jag mig ofta med. Anna-Lisa uppfyller med marginal kriterierna for generaliserat ångestsyndrom, men det tillfor inte så mycket att anvanda det namnet. Viss nytta har hon nog av SSRI, men Efexor har definitivt inte varit battre an Cipramil. Sara ar 17 år. Hon ar orolig for en hudforandring på lårets insida, som hon upptackt under helgen. Den ser svartrod och otackt ut! Cancer? Hon vet att man ska soka for hud.flackar, som uppfor sig konstigt. Jag finner en liten flikig subcutan blodning troligen utgående från ett hemangiom, men svårt att avgora pigmenthalt. Hon får återbesok i slutet av veckan med excision om forandringen kvarstår. Det ar hon nojd med. Hon ar under nitton och slipper ju att betala for sina lakarbesok. Mans problem Tobias sokte for en forandring i pungen for en månad se.dan. Med all sannolikhet ett spermatocele. Jag bestallde andå ett ultraljud, som jag precis har fått bekraftande svar på. Jag utgår ifrån att han kommer av den anledningen, men Tobias ar inte !angre intresserad av små ofarliga for.andringar i pungen. Nu galler det livet! Han ar 28 år, ingenjor, och har huvudsakligen sysslat med data under senare år. I våras fick han nytt jobb som dataansvarig på ett medelstort foretag. Spannande, men svårt! Stora krav. På morgonen visste man aldrig vad dagen skulle bjuda. Han kande sig alltmer plågad och så plotsligt strax fore helgen vaknade han mitt i natten med kvavande ångest, hjart.klappning, svettningar. På morgonen sokte han psyka.kuten och fick traffa en psykolog. Hon hanvisade till mig efter helgen och lovade se honom for ytterligare några sam.tal. Tobias ar en mjuk kille, som det ar latt att tycka om. Nu har han nått till vags ande sager han. Sjalvfortroendet ar i bot.ten. Han kommer aldrig mer att klara ett ansvarsfullt jobb. Det finns inget annat an retrattvagar och knappast det! In.tensivt samtal under 30 minuter. Vi får god kontakt. Jag forsoker små trevare for att omdefiniera situationen. Han ar med på noterna, men orkar inte just nu. Sjukskrivningen ar sjalvklar, men den får inte bli alltfor lång tanker jag reflexmassigt. Vi bestammer snart återbe.sok. Jagnger recept på några Xanor om morgonångesten blir for svår, men kanner mig inte mogen for SSRI, som en god van till honom har foresl.git. Christer Petersson trivs på sin mottagning i Vå'xjo, som ligger i landetskapet Småland, i sødra Sverige. Per narmar sig de sextio. Han ar valbehållen, valkladd, for sig som en filmhjalte. Han har tydligt kvinnotycke, men hoppar inte over skacklarna. Gift sedan många år. Har egna vuxna barn och tog sjalv ansvaret for sina åldriga foraldrar in i det sista. Inte en kvall utan att han satt och laste hos sin blinde far. Jag minns det med varme. Han ar mycket sympatisk och menar all var med sitt husla.karval. Han går inte till någon annan an mig. Om hans hustru tvingas soka akut på lasarettet ordnar han alltid upp.foljande konsultationer hos mig for att få bekraftat eller av.fardat. Mycket av våra kontakter på sistone har handlat om den urstarka hustruns underliga symtom, som ingen begri.per sig på. Dar ligger aven jag illa till i Pers ogon. Jag borde rimligen ha diagnosen klar efter så lång tid. Stress kan inte vara en tillracklig forklaring till allt det dramatiska! Idag ligger hans blodtryck fint. Jag berommer honom for rok.stoppet i våras och konstaterar att han har fått ett nytt stort ljumskbråck på hoger sida och ett recidiv på vanstersidan. Det blir kirurgremiss efter en stunds vagande hit och dit. UTPOSTEN NR.In• 200n2 PASIENTMOTEN OCH PAPPERSEXERCIS m Oanad SSRI-patient Sven-Erik slutade supa for tre år sedan. Då var han nastan 70. Dessforinnan hade jag aldrig sett honom vid en konsul.tation. Han såg brannvinet, som enda ljuspunkten i ett jamn.grått liv med reducerad lungfunktion och en ilsk, missunn.sam hustru. Efter en svår exacerbation av sin KOL slutade han så pliitsligt att dricka. Och livet blev just så trist, som han hade forestallt sig. Mesta tiden ligger han till sangs. Han går sallan ut. Redan efter ett hundratal meter sager hans claudicatio ifrån. And.ningen har fungerat någorlunda. Inga sjukhusvistelser på flera år. Han skater sin medicinering, men ater dåligt och tappar vikt. Livet leker inte i ett enda avseende! Han hardar ut och kommer på sina kontroller for att så ska vara. Det slår mig pliitsligt nar han har gått att han kanske verkligen skulle vara en kandidat for SSRI. Har jag missat en depres.sion, som pågått i åratal. Jag måste ringa honom och ta upp den tråden! Magnus fyllde 40 for ett par år sedan. Han har ett forflutet i lakmedelsbranschen och i databranschen. Nu ar han lokal saljchef i ett multinationellt foretag, dar han kanner sig mycket liten. Han trivs inte alis! Det ar inte latt att liinefor.handla med Paris. År det darfor hans astma har bli vit samre under sommaren? Det finns en osakerhet hos honom, som inte funnits dar ti.digare. PEP-vardet ar som vanligt bra, men något samre an for ett år sedan. Vi talar om livets fortretligheter och han be.rattarnatt han ar helt installd på att byta jobb. Jag stader ho.nom i det beslutet. Medicinskt byter vi hans gamla lnspiryl mot en långverkande beta2-stimulerare. Depression på tredje plats Så !aper mottagningsdagen på. Inga stora iiverraskningar! Mest valkanda patienter, som jag sett under snart tio års tid. Ingen yttre dramatik, men varje livseide rymmer mycket. Berattelserna griper mig. Nar jag ska forsi:ika sammanfatta dagen upptacker jag hur mycket som ror sig kring depres.sion och ångest. På WONCA:s varldskonferens i Durban i våras såg jag statistik från flera hål! i varlden. I många vast.lander har depression seglatnupp som trea på lis tan over van.ligaste diagnoser i primarvården. Bara ali och hypertoni lig.ger fore. V ad ar det som håller på att handa i vårt samhalle och vår kulturkrets? Och hur har vi lyckats reducera den oer.hiirt komplexa frågan om depression till en fråga om dess kemiska marki:irer? «Bekampa PTSD med Seroxat» ropar en av de mera avsliijande annonserna i samman.hanget. Detta ar ett axplock ur en alldeles vanlig mottagningsdag med mindre variation an genomsnittet. Avsaknaden av barn, infektioner, skador beror framst på att en kollega dag.ligen ar huvudansvarig fornakutfallen. Idag var det inte jag. Lunchen blev knappt 30 minuter lång. Jag hann upp i den narbelagna sjukhusmatsalen. Bra mat, trevligt att traffa alla mojliga kollegor! Kom några minuter sent till forsta pati.enten efter lunch, men innan jag kunde biirja med henne vantade sex ppt-ordinationer och en bunt recept, som skulle skri vas och skickas. Måndag alltid overtid Vid kl. 17 har jag dikterat dagens sista patient. Då ar arbets.dagen egentligen slut, men nu vantar provsvar, remisser, re.missvar, intyg, korrespondens, en stor posthag och en full.matad e-postlista. Denna delen av jobbet har iikat kraftigt sedan 80-talets biir. jan. Alltfler sjukdomar och risktillstånd behandlas utifrån labbvarden. Hur ska jag geira med Elsa 75-år med totalkols.terol på 7,5, triglycerider 2,0 och LDL på 4,7? Hon ar små.fet, har hypertoni och en valbehandlad hypotyreos, men inga andra riskfaktorer. Foraldrarna dog tidigt i annat an karlsjukdom. Heriditeten har jag alltså ingen ledning av. Ska jag ge statiner andå? Kost och motion har vi diskuterat i tio år utan effekt. Jag vager fram och tillbaka, tar en titt på lakemedelsverkets rekommendationer och beslutar mig for att avstå. Dikterar brev: «Basta NN! Trots att dina kolesterolvarden ar något forhojda behiiver du i nulaget ingen medicin ... » Jag kan.ner mig inte niijd ! Riskbediimning ar svårt. Man kan tycka att redan åldern diskvalificerar for lipidsankande medici.ner, men det finns såvitt jag vet inga studier som sager att aldre manniskor inte har nytta av lipidsankare. Det saknas studier på området. Detta ar ett av alla fall i pappershiigen. Ytterligare flera fall vantar, dar slutfrågan hlir: behandla eller avstå från he.handling, utreda vidare eller avstå från utredning? Många beslut, många brev och nå gra telefonsamtal. J obbar jag onii.digt tungt och tidsiidande? Hur skulle jag kunna geira detta annorlunda? Tungrodda remisser Så har jag remissvaren, som ska dikteras in från pappers.svar till datajournal. En kort sammanfattning med rele.vanta uppgifter -merarbete i en iivergångstid, dar lasaret.tet anvander pappersjournal och vi datajournal. Den 30-årige mannen som sakte mig akut med en hag UVI for några veckor sedan hade en normal urografi och negativ PASIENTMOTEN OCH PAPPERSEXERCIS m kontrollodling. Dar lagger jag ner utredningen och skriver brev till patienten. 53-årig kvinna med symtomgivande ES hade normalt ar.bets-EKG och lugnt bandspelar-EKG. Jag nojer mig med lugnande och forklarande besked. Effekten av antiarryt.mika ar måttligt god. Sotalol kan till och med vara livsfar.ligt. For bara några år sedan anvande jag det mycket. Nu ar det mer eller mindre kontrindicerat i ett fall som detta. Brev från 176 kg tung 54-åring med diabetes och hypertoni med forfrågan om halsohemsvistelse. Nej, landstinget har inga pengar for sådant numeral Utlåtande till forsakrings.bolag om en av mina svårast sjuka patienter; Eva-Lena 55n-år med totalt invalidiserande MS, som foll ur liften och brot lårbenet forra hosten. Mycket besvarlig fraktur, men latt in.tygsfall. Så har jag provsvar på Birgitta med kroniskt, aktiv hepa- tit: Leverstatus OK. Hon kan fortsatta med oforandrad prednisolondos. Hon och många andra hinner jag inte ge tid på mottagningen mer an hogst sporadiskt. Hon tillhor Foto: Mats Samuelsson gruppen labbpatienter, som skots så har på overtid med brev och telefonsamtal, utan att egentligen markas i statisti.ken. Från ortopeden får jag svar på den 36-åriga kvinna jag re.mitterade dit i vintras på grund av ett mycket smartsamt L4n-syndrom. Hon hade lamnat återbud till besoket, som kom drygt ett halvår for sent. Under den långa vantetiden hade hon hunnit bli besvarsfri. Det visste jag sedan lange. Bra for henne forstås, men vantetiden for bedomning (nio månader) ar helt oacceptabel i ett fall med så svår smarta. Från infektionskliniken remisssvar på Eskil 65 år, insulin.behandlad diabetiker med uttalad neuropathi och osteiter i båda stortårna. Under storre delen av 90-talet har han haft återkommande osteiter med årslånga antibiotikakurer. Ef.ter ett sommardopp for några år sedan glomde han sin arm.bandsklocka i badskorna. Han gick omkring med den Aera timmar utan att kanna av den. Såren som uppstod ledde till amputation av två tår. For ovrigt ar båda fotterna in takta. I huvudsak har jag och min diabetesskoterska skott honom sjalva. I kritiska situationer har vi haft god hjalp av infek. tions-och ortopedkollegor. UTPOSTEN NR.In• 2002 PAnSIENTMOTEN OCH PAnPPERSEXERCInS m Ung stress Hur långt ska jag driva utredningen av de båda unga med långdragna maghesvar som sakte forra veckan? Båda ar i 25-årsåldern i prestationspressade livssituationer. Ingen av dom har glutenintolerans. Colon irritabile eller IBS ar det magra bud jag har att bjuda dem båda. Etiketter som ur or.saks-och behadlingsperspektiv ar nastan vardelosa. I pappershogen finns också remisser från sjukhusklini.kerna. Idag fyra stycken från medicinkliniken varav tre multisjuka aldre patienter och en ung kvinna med jarn.bristanemi. Var ska jag stoppa in dessa i tidsschemat? En av de gamla har en inklusionskroppsmyosit -en sallsynt, pro.gressiv muskelsjukdom, som jag aldrig hort talas om tidi.gare. Måste forsaka lasa på så att jag inte står helt svarslos, nar patient och anhoriga kommer med frågor. Nar ska jag hinna? På fritiden forstås! Det klagas på goda grunder over att alltfor många, tungt sjuka patienter remitteras ut till oss från sjukhusmottag. ningarna. Klagomålen beror framst på att vi inte har några tomma luekor i våra tidbacker. Sjalv tycker jag att de allra fiesta remisserna från sjukhusen ar motiverade. Det ar re- surserna som saknas! Har upplever jag ett skriande behov av avgransat uppdrag. Jag behover tid att ta hand om de pa. tienter som ar mina och jag kraver i gengald av sjukhusspe. cialisterna att de snabbt ska stalla upp, som konsulter for mina patienter -inte att de tar over patienterna och blocke. rar sina egna mottagningar med onodiga återbesok. Helst skulle jag vil ja ha mina personliga specialister, som en slags tids-och kvalitetsgaranti. Jag tror att detta vore fullt mojligt att genomfora om primarvården verkligen vore basen i sjukvården. I liten skala ar vi många som har goda erfarenheter i den vagen. En halvtimmes e-post Nar pappershogen ar avklarad vantar dagens e-post. Idag medellång. Jag laser och slanger. Stannar upp vid några sarskilt intressanta e-brev. Fortsatter dialogen om evidens.baserad medicin med en kollega från Norrbotten. Vi har ut.vaxlat egna och andras artiklar på ett satt som hade varit omojligt fore e-post-eran. I studierektorsnatverket gar jag ett litet inlagg angående finansiering av ST-tjanster, byter några korta e-brev med kollegor om hur vi ska ta oss till SFAM-motet i Helsingborg, årsmotet. Tar mig an en ar.tikel till Lakartidningen och en projektdiskussion angå.ende UVI och coliresistens i primarvården, avtalar tid med några kollegor for att planera utbildning om smitta i for.skolan. Att lasa och besvara e-post tar 20-30 minuter. Mycket infor. mationstata minuter, som ger mycket och tar en hel del energi. Ett arbete som fortfarande inte riktigt raknas. Det ar sådant man ofta gar utanfor arbetstiden. Nar klockan ar 19 cyklar jag hemåt i hostligt duggregn. Ett par timmars overtid ar regel på måndagar. Det går an for mig som har utflugna barn, men ar betydligt knepigare for småbarnsfor.aldrar. Jag ar nojd med dagen aven om den blev lång. Trottheten kanns i hela kroppen. Vurdering av forsøksprotokoll EFFEKT OG SIKKERHET AV SYMBICORT TURBOHALER SAMMENLIGNET MED SERETIDE DISKUS HOS PASIENTER MED ASTMA Allmennmedisinsk forskningsutvalg har vurdert denne studien som sammenligner to kombinasjonspreparater for inhalasjon hos pasienter med astma. De aktuelle medikamentene som skal undersøkes har fått stor anvendelse i behandlingen av astma, og pro.blemstillingen som skal belyses etter denne protokollen vil ha betydelig interesse for allmennpraksis. 15 lunge.leger og 25 allmennpraktikere inviteres til å delta i studien, antall pasienter som skal inkluderes er 750, hvorav 375 i Norge. Tre ulike behandlingsregimer skal sammenliknes. Hensikten er å undersøke effekt og sikkerhet av et fleksibelt behandlingsopplegg med varierende dosering Symbicort sammenliknet med en høyere fast dosering av Symbi.cort og en høyere fast dosering av Seretide. Ved behandling i AFU fant man at studien i hovedtrekk tilfredstiller de krav som AFU stiller til prosjekter som gjennomføres i allmennpraksis. AFU har bedt om enkelte justeringer, som at allmennpraktiker kommer med i prosjektledelsen, samt en mindre justering i pasientenes samtykkeerklæring. Forutsatt at disse justeringene blir foretatt finner AFU at studien kan godkjennes, og kan anbefale norske allmennpraktikere å delta i den.