Bokanmeldelse: Överlevnadshandboken.

Bokanmeldelse: Överlevnadshandboken.  li anmeldelser 6verlevnadshandboken AV EVA DE FINE LICHT, Floca VC 1975 bildade några vanner och jag en studiecirkel for att stu.dera Seymours stora bok om «Sjalvhushållning», i sann greina vågen anda. Det var en bok som tackte in livets alla be.hov, från hur man foder barn utan assistans, till hur man ko.kar tvål och graver en latrin. Det ar lite med samma kansla jag nu laser Hundskårs Allmanlakarbibel. Med denna bok under armen ar man redo att var som helst, nar som helst, starta sin allmanlakarmottagning och sannolikt klara det med glans. lnnehållet spanner over allt från utrustningen på din mottagning till aspekter på hur vi kan påverka primar.vårdens framtida utveckling ideologiskt och praktiskt. 2,7 kg koncentrerad visdom ligger som ett nyfott spadbarn i din famn att utforska och dela livet med. Jag har med gladje brot.tats med detta storverk de senaste tre månaderna. En hoger.sidig karpaltunneloperation holl på att omintetgora min stra.van, for det har ar ingalunda latt litteratur -rent fysiskt sett. Dr. med. Steinar Hunskår, allmanlakare och professor i all.manmedicin vid universitet i Bergen har varit huvudredaktor for den norska boken som sedan bearbetats for svenska forhål.landen under ledning av Birgitta Hovelius, som ar distriktsla.kare och professor vid allmanmedicinska fakulteten vid uni.versitetet i Lund. Till Birgittas hjalp har funnits ett imponerande kollegium svenska allmanlakare från hela lan.det, som tillsammans utgor en garanti for kvalitet och forank.ring i den allmanmedicinska vardagen. Har medverkar många av dem som sista decenniet ska pat vår identitet som all- manlakare. Boken ar indelad i en rad sinsemellan olika delar; «Allmanme.dicin -teori och praktik», « Viktiga organovergripande symp.tom», «Sjukdomar i kroppens organ», «Allmanmedicinen i ett livsperspektiv» samt «Att vara familjelakare/allmanlakare». Allmanmedicinen som foreteelse ar ett svårfångat begrepp. Genom att tolka vår allmanlakarroll ur många olika synvink.lar vavs en vav som till slut definierar vår specialitet. Att se pa.tienten och hans bekymmer utifrån ålder, livssituation, symp.tom, besokstyp, kultur och socialt sammanhang, men alltid forst och framst som individ i ett respektfullt mote, omfattar vi till slut den helhet som vi efterstravar. «Allmanmedicin finns dar liv och lidande moter medicinsk teori och praktik». I kapitel efter kapitel lotsas vi genom de olika aspekterna av konsultationen. Som allmanlakare med 18 år i yrket kanner jag «Allmanmedicin», Steinar Hundskår (red.), Birgitta Hovelius (red Sverige), Studentlitteratur 2007, ISBN 978-44-02798-2 mig oerhort bekraftad. Det jag modosamt under årens lopp for.varvat av erfarenhet finns har lågmalt formulerat, enkelt och sjalvklart, hela tiden med en oerhord respekt for hur svårt det ofta ar att i vardagen hitta ratt,« Vilken trost evad som faller på.» Som handledare till unga kolleger forsoker vi ju formedia ett satt att tanka mer an kunskapen i sig. Det kapitel i boken som handlar om hur man saner diagnos bekraftar och be.faster denna strategi på ett mycket pedagogiskt satt. Man tvingas se tillstånden forutsattningslost for att forst efter omsorgsfull begrundan landa i en diagnos, De larobocker i medicin jag tidigare last har innehållit listor med symptom, dar man utgår från en diagnos, och sen prickar av sympto.men allt eftersom. Har tvingas man istallet se symtomen i relation till en sannolikhetsberakning baserad på kon, ål.der, sjukdomsfrekvens i olika befolkningsgrupper etc, men som också inkluderar tiden som en parameter. Man landar i en praktisk handlaggning och strategi for ett helt terapeu-I:: tiskt forlopp -en relation over tid. Forslag till behandling inkluderar aven praktiska råd direkt till patienten om hur han skall handha sitt tillstånd. Att bot inte alltid ar mojlig inkluderas som en fullstandigt naturlig del i beskrivningen. Forfattarna lagger stor vikt vid kunskaper i sjukdomars van.lighet och riskbedomningar baserade på livsstilsfaktorer, arv och exponering. Man poangterar gång på gång ett salutogene.tiskt tankesatt och faran av att framkalla sjukdomsidentitet. De fallbeskrivningar som genom boken illustrerar de olika av.snitten ar inga typfall, utan verklighetstrogna situationer precis så luddiga och otypiska som vi finner dem på mottagningen, Boken spanner från djup livsfilosofi till harligt praktiska av. snitt runt den aggressive eller besvarlige patienten eller «Hur man får patienten att gå». Man får punktvisa program rorande rokav-vanjning och Waranordinering. Man får råd UTPOSTEN NR.4 • 2007 BOKANMELDELSE c Ebixa "Lundbeck" Middel mot demens.· ATC-nr.: N06D X01 på olika nivåer beroede på de resurser man har tillgång till. Befriande att aven folkliga namn på åkommorna listas; torsk, svinkoppor med mera. I sitt uppsåt att vara heltackande blir en del avsnitt lite konstlade; till ex.empel avsnittet i hur man inreder och utrustar sin mottagning och sitt laboratorium. Man ar ju sannolikt inte ren novis nar man står infor en nyetablering. Balansen mellan vidd och djup blir en nastan omojlig akt nar man tar sig an ett projekt av den har digniteten. For vern ar boken skri ven? Jag ser den som en utmarkt introduktion till medicinen overhuvudtaget. Borjar man som ny AT lakare tanka på det satt som skisseras har, så blir man en duktig kliniker aven om man valjer en helt annan specialitet an vår. Varje ST-lakare i allmanmedicin borde ha den på sitt bord som ledning och trost. Den gladje som formedias trots komplexiteten kan verka ångestdampande på den mest ambitiosa utbild.ningslakare. Det finns en vag genom det diffusa mot en klar strategi. Just att man betonar strategier istallet for slutlosningar ar befriande. Boken fungerar också utmarkt som litteratur i en FQ-grupp. De mer generella kapitlen kan locka till samtal på en etisk och mer filosofisk nivå. Strategikapitlen bekraftar vår tysta kunskap och ger den ett språk. Texten genomsyras av en stor respekt både for patienten och den valmenande lakaren, en empati och forståelse for svårigheterna i dia.gnosprocessen. Boken ar också ett historiskt dokument over var vår primarvård står 2007, och vart vi ar på vag-en samlad bild av vår vardag. Varje lands.tingspolitiker och primarvårdsdirektor borde lasa den. Har ligger också bokens svaghet. Den ar hogaktuell, men hur lange? De statistiska partierna ar for det mesta bra uppdaterade men inte all.tid, och åldrade listor kanns inte tillforlitliga. Det norska ski ner ibland igenom men ar inte storande. De mer generella kapitlen runt strategi, konsultationen och liknande har ju mer bestående relevans. De rena sjukvårdskapitlen med sin fokusering på statistik ar mer tidsmassigt sårbara och har mer tydligt «bast fore» da.tum. Det gor inte boken samre idag-men kanske i morgon. En natbaserad text hade varit lattare att uppdatera och lattare att bara runt i sin ryggsack. Samtidigt ar boken med sin tyngd ett bevis på hand.fastheten i vår kunskap. Jag ar mycket glad och imponerad over det fantastiska arbete som våra kollegor under Hunskårs och Hovelius ledning utfort. Las den medan den fortfarande ar varm och rykande! Eva de Fine Licht, Floda VC Evt. spørsmål og kommentarer kan rettes til: eva.de_fine_licht@vgregion.se UTPOSTEN NR.4 • 2007 DRÅPER, oppløsning 10 mg/g: 1 g inneh.: Memantinhydroklorid 10 mg tilsv. memantin 8,31 mg, kaliumsorbat (E 202), sorbitol, renset vann. TABLETTER, filmdrasjerte 10 mg: Hver tablett inneh.: Memantinhydroklorid 10 mg tilsv. memantin 8,31 mg, laktose, hjelpestoffer. Med delestrek. INDIKASJONER: Behandling av pasienter med moderat til alvorlig grad av Alzheimers sykdom. DOSERING: Behandlingen bør initieres og veiledes av lege med erfaring i diagnostisering og behandling av Alzheimers demens. Behandlingen skal bare igangsettes hvis en omsorgsperson er tilgjengelig og jevnlig kan monitorere pasientens legemiddelinntak. Diagnostisering bør gjøres i tråd med gjeldende retnings.linjer. Voksne/eldre: Maks. daglig dose er 20 mg. Risikoen for bivirkninger reduseres ved å gradvis øke dosen med 5 mg pr. uke i de første 3 ukene opp til vedlikeholdsdose på føl.gende måte: Behandlingen bør begynne med S mg daglig (en 1/, tablett/10 dråper om morgenen) i den første uken. 10 mg daglig i den andre uken (en 1/, tablett/10 dråper 2 ganger om dagen) og 1 S mg daglig i den tredje uken (1 tablett/20 dråper om morgenen og en 1/, tablett/10 dråper på ettermiddagen eller kvelden) anbefales. Fra den fjerde uken fortsettes behandlingen med en anbefalt vedlikeholdsdose på 20 mg daglig (1 tablett/20 dråper 2 ganger om dagen). Kan tas uavhengig av måltider. Ved moderat nedsatt nyre.funksjon (kreatininclearance 40-60 ml minutt/1,73 m2) anbefales maks. 10 mg. KONTRAINDIKASJONER: Overfølsomhet for memantin eller et eller flere av hjelpe.stoffene. FORSIKTIGHETSREGLER: Forsiktighet utvises hos pasienter med epilepsi, som har hatt tidligere episoder med krampeanfall eller pasienter som er predisponert for epi. lepsi. Samtidig bruk av N-metyl-D-aspartat (NMDA)-antagonister som amantadin, keta. min eller dekstrometorfan bør unngås pga. økt risiko for bivirkninger. Overvåkning av pasienter ved tilstander med økt pH-verdi i urin (f.eks. drastiske endringer i kostholdet, f.eks. fra kosthold med kjøtt til vegetarkost, eller stort inntak av syrenøytraliserende midler, renal tubulær acidose (RTA) eller alvorlige urinveisinfeksjoner med Proteus bac. teria) kan være nødvendig. Pga. begrenset erfaring bør pasienter som nylig har hatt hjerteinfarkt, ubehandlet kongestiv hjertesvikt (NYHA klasse Ill-IV) eller ukontrollert høyt blodtrykk overvåkes nøye. Moderat til alvorlig Alzheimers sykdom pleier vanligvis å nedsette evnen til å kjøre motorkjøretøy og betjene maskiner. I tillegg kan memantin endre reaksjonsevnen, slik at pasienter bør informeres om å være spesielt oppmerksom.me når de kjører motorkjøretøy eller betjener maskiner. INTERAKSJONER: Effektene av barbiturater og neuroleptika kan bli redusert. Samtidig administrering av memantin med spasmolytiske stoffer som dantrolen eller baklofen, kan modifisere deres effekter og dosejustering kan være nødvendig. Samtidig bruk av memantin og amantadin, ketamin og dekstro-metorfan bør unngås pga. risiko for farmakotoksisk psykose. Andre legemidler som cimetidin, ranitidin, prokainamid, kinin og nikotin innebærer en mulig risiko for økte plasmanivåer. Redusert ekskresjon av hydroklortiazid eller kombinasjonspreparater med hydroklortiazid er mulig. Enkelttilfeller av økt INR ved samtidig behandling med warfarin er sett. Nøye monitorering av protrombintid eller INR anbefales. GRAVIDITET/AMMING: Overgang i placenta: Risiko ved bruk under graviditet er ikke klarlagt. Bør derfor ikke brukes under graviditet uten at det er helt nødvendig og etter nøye vurdering av nytte/ risiko. Overgang i morsmelk: Risiko ved bruk under amming er ikke klarlagt. Det er ikke kjent om memantin skilles ut i morsmelk hos mennesker, men med tanke på hvor lipofilt stoffet er, antas dette å forekomme. Kvinner som tar memantin, bør ikke amme. BI. VIRKNINGER: Bivirkningene er vanligvis milde til moderat alvorlige. Hyppige(> 1/100): Gastrointestinale: Forstoppelse. Sentralnervesystemet: Svimmelhet, hodepine og somno. lens. Mindre hyppige: Gastrointestinale: Oppkast. Sentralnervesystemet: Hallusinasjoner (stort sett rapportert hos pasienter med alvorlig Alzheimers sykdom), forvirring, unormal gange. Øvrige: Tretthet. Krampeanfall er rapportert svært sjeldent. Enkelttilfeller av psykotiske reaksjoner og pankreatitt er rapportert. Alzheimers sykdom er forbundet med depresjon, selvmordstanker og selvmord og er også rapportert hos pasienter som er be. handlet med memantin. OVERDOSERING/FORGIFTNING: Symptomer: I ett tilfelle av overdose (selvmordsforsøk) overlevde pasienten inntaket av opptil 400 mg memantin (oralt) med virkninger på sentralnervesystemet (rastløshet, psykose, synshallusinasjoner, kramper, somnolens, stupor og bevisstløshet) som gikk tilbake uten varige men. Behand. ling: Bør være symptomatisk. EGENSKAPER: Klassifisering: Memantin er en spennings. avhengig, ikke-kompetitiv NMDA-reseptor-antagonist med moderat affinitet. Virknings. mekanisme: Ved neurodegenerativ demens er det i økende grad bevis for at svikt i glutamaterge neurotransmittere, særlig ved aktivering av NM DA-reseptorer, medvirker til både symptom-og sykdomsforverrelse. Memantin modulerer virkningen av patologisk økte spenningsnivåer av glutamat som kan føre til neuronal dysfunksjon. Absorpsjon: Absolutt biotilgjengelighet ca. 100%. Tmax oppnås etter 3-8 timer. «Steady state»-plas.makonsentrasjoner fra 70-150 ng/ml (0,5-1 µmol) med store interindividuelle varias. joner. Proteinbinding: Ca. 45%. Fordeling: Distribusjonsvolum ca. 10 liter/kg. Halverings.tid: Memantin elimineres monoeksponensielt med terminal t. på 60-100timer. Total clearance (Cltot) 170 ml/minutt/1,73 m2. Renal eliminasjonsrate av memantin ved alka. lisk urin kan bli redusert med en faktor på 7-9. Metabolisme: Ca. BO% gjenfinnes som modersubstansen. Hovedmetabolittene er inaktive. Utskillelse: Gjennomsnittlig 84% ut. skilles innen 20 dager, og mer enn 99% utskilles renalt. OPPBEVARING OG HOLD. BARHET: Dråper: Åpnet flaske bør brukes innen 3 måneder. PAKNINGER OG PRISER: Dråper: S0 g kr 798, 70. Tabletter: 30 stk. kr 528,60, 50 stk. kr 792, 10, 100 stk. kr 1 S49,80. Basert på godkjent SPC april 2006. Priser pr: 01.01.2007 REFERANSER: 1) Reisberg B, Doody R, St0ffler A, et at. Memantine in moderate-to-severe Alzheimer's disease. New Engl J Med 2003; 348: 1333-1341. Z) Gauthier S lnt J Ger Psychiatry 2005; 20:459-464 3) Wimo A,Winblad B, St0ffler A, et at. Resource utilisation and east analysis of memantine in patients with moderate to severe Alzheimer's disease. Pharmacoeconomics 2003; 21 (5): 1-14. H. Lundbeck A/S Strandveien 15 Postboks 361 1326 Lysaker Tel.: 91 300 800 Fax: 67 53 77 07 www.lundbeck.no www.ebixa.com